bumblebea

Igår när jag skulle vara snäll å göra min älsklings mackor som han tar med sej varje dag (okejdå han tjatade) så va dom frusna eller jag trodde det, så jag hugger i med kviven och skär mej i fingret.
Känner att det börjar blöda och då kommer det massor, sätter mej på golvet. Ja jag vet inte varför. Å ropar JAG BLÖDER, KOM!!! Alla som känner Johan vet att han e inte speciellt impad av sånt. Jaha, får jag till svar. Det fortsätter och nu droppar det utan uppehåll, nästan rinner! Kom då skriker jag å börjar gråta. Fortfarande ingen som kommer och tröstar. Men för fan du kan väll ge mej lite papper iaf, skriker jag mellan tårarna! Nu är poölen på golvet typ 10 cm stor (jag överdriver inte!) Johan kommer å ger mej lite papper å säger, måste du alltid trycka ut blod?!
Jag snörvlar och tittar ner på pölen, å tar nya gråttag. Johan står kvar å tittar. Nähä. Han tar fram ett plåster å trycker på, lite väl hårdhänt... Hmm jag som bara ville tyckas lite synd om. Va va annars meningen med alla tårar?